|
INLEDARE MAGNUS SUNDELL
RELIGION PÅ GOTT OCH ONT
|
 |
SOM RELIGIÖS ÄR MAN
VAN att bli ifrågasatt. Kanske gör det att man ibland
har taggarna utåt och håller ännu hårdare i sådant som egentligen
vore bäst att lägga ned? Att man närmast reflexmässigt försvarar
sådant som man vid lite närmare eftertanke snarare skulle
tagit avstånd ifrån, helt enkelt för att man känner sig ifrågasatt?
Kanske är det också så att man av samma
anledning försöker förklara sådant som varken låter sig eller
behöver förklaras?
"JAG ÄR INTE RELIGIÖS, JAG ÄR KRISTEN", säger en del.
(Och "kristen" kan förstås bytas ut mot andra trosinriktningar.)
Jag sa det själv ibland när jag var yngre, men inte längre.
Distinktionen kan tyckas harmlös, men den
innehåller i grunden ett förakt mot andra religioner: "Jag
har sanningen, ni andra är fast i en ritualiserad bluff!"
Och den inställningen är en av anledningarna till att den
organiserade religionen har fler liv på sitt samvete än något
annat maktsystem.
Och om det är som Svenska Akademiens ordlista
hävdar, att religion betyder "gudstro, gudsförhållande" blir
ju åtskillnaden bara ett helt obegripligt koketterande.
Att det sedan finns stora skillnader mellan
olika religioner är en helt annan sak.
| "Är det möjligen själva religionen
som är felet?" |
KAWTHER MATANI ÄR PALESTINSK LÄRARE
från Jerusalem och en av många människor du möter i detta
tjocka dubbelnummer. Hon säger bland annat: "Religionen har
alltid politiska förtecken här."
Religion med politiska förtecken, politik
med religiösa förtecken - vi har vant oss vid att allt mer
i nyheternas rapportering om våld och konflikter sammankopplas
med religion.
Som religiös människa i ett från våldsamma
konflikter befriat land är det lätt att slå ifrån sig: "Det
handlar inte om religion - det är bara politik!" eller: "Det
är inte religiösa konflikter, det är etniska eller ekonomiska."
Även om det naturligtvis kan vara en sann
del i en förklaringsmodell, så kan man fundera över att samma
människor som vanligtvis pratar om vikten av att tron genomsyrar
hela livet, i detta läge plötsligt vill göra religionen till
något skilt från det övriga livet.
"DEN VANSINNIGA RELIGIONEN
gör sig påmind nästan dagligen. Pedofilskandaler och terrorattacker
fyller tidningens utlandssidor och här hemma dryftas Knutby-dramat
på kafferasterna", skriver Elisabeth Hjorth när hon recen-serar
Charles Kimballs bok När religionen blir ond. Hon konstaterar
att det blir allt svårare att slingra sig undan frågan: Är
det möjligen själva religionen som är felet?
Kimball, som själv är baptistpastor, menar
att vi måste våga erkänna att det faktiskt ibland är religionen
som är felet. Men: den kan också vara lösningen. Han menar
att "de religiösa traditionerna och individer med personligt
ansvar ömsesidigt påverkar varandra, både när det gäller positiv
och negativ religionsutövning".
Som religiösa individer med personligt
ansvar glömmer vi dock ibland att vi inte bara har ansvar
inför Gud och oss själva, utan också inför andra människor.
FÖRFATTAREN OCH TECKNAREN Joakim
Pirinen säger i ett samtal med Petter Karlsson om en av sina
seriefigurer: "Socker-Conny är en hädare, det är sant. Men
jag tror ju att Gud älskar sina hädare. Kärlek och hat ligger
alltid närmare varandra än kärlek och likgiltighet."
Vad är det nu det står i Bibeln? Varm eller
kall, inte ljummen! Varm är förstås bäst, men bättre kall
än ljummen.
I all ledarskapslitteratur står det att
en bra ledare inte ska omge sig bara med ja-sägare. Så varför
skulle Gud vilja det? Sund religion innehåller inte bara självkritik
utan också en kritisk granskning av religionens källor och
dogmer.
Charles Kimball citerar i sin bok Buddhas
tal på dödsbädden:
"Godta inte okritiskt det som når dig via
hörsägen, godta inte vad traditionen lär, godta inte en utsaga
bara för att den står i en bok, inte heller för att den stämmer
överens med din egen tro, eller med vad din lärare säger…Ni
måste vara era egna lyktor."
DEN KRISTNA TRON SÄGER att det är möjligt att ha en
personlig och kärleksfull relation med Gud. En fungerande
relation är alltid ömsesidig. Då ingår motstånd, ifrågasättande
och tvekan likaväl som medhåll och förståelse.
Och kärleken, ja den övervinner som bekant
allt.
När Jayne Svenungsson skriver om Guds återkomst
inom den postmoderna filosofin tycker hon sig bland annat
se en ny strävan att låta Gud bli hörd på Guds villkor: "Men
hur är detta möjligt? Kanske genom att inte vara alltför snabb
med att pådyvla Gud våra definitioner och bestämningar. Genom
att lyssna innan vi talar, genom att bli genomlysta innan
vi tänder vår teologiska söklampa."
Lyssna innan vi talar. En bra regel oavsett
om det handlar om relationen till Gud eller till människor.
|