INLEDARE MAGNUS SUNDELL RELIGION PÅ GOTT OCH ONT

SOM RELIGIÖS ÄR MAN VAN att bli ifrågasatt. Kanske gör det att man ibland har taggarna utåt och håller ännu hårdare i sådant som egentligen vore bäst att lägga ned? Att man närmast reflexmässigt försvarar sådant som man vid lite närmare eftertanke snarare skulle tagit avstånd ifrån, helt enkelt för att man känner sig ifrågasatt?
    Kanske är det också så att man av samma anledning försöker förklara sådant som varken låter sig eller behöver förklaras?

"JAG ÄR INTE RELIGIÖS, JAG ÄR KRISTEN", säger en del. (Och "kristen" kan förstås bytas ut mot andra trosinriktningar.) Jag sa det själv ibland när jag var yngre, men inte längre.
    Distinktionen kan tyckas harmlös, men den innehåller i grunden ett förakt mot andra religioner: "Jag har sanningen, ni andra är fast i en ritualiserad bluff!" Och den inställningen är en av anledningarna till att den organiserade religionen har fler liv på sitt samvete än något annat maktsystem.
    Och om det är som Svenska Akademiens ordlista hävdar, att religion betyder "gudstro, gudsförhållande" blir ju åtskillnaden bara ett helt obegripligt koketterande.
    Att det sedan finns stora skillnader mellan olika religioner är en helt annan sak.

KAWTHER MATANI ÄR PALESTINSK LÄRARE från Jerusalem och en av många människor du möter i detta tjocka dubbelnummer. Hon säger bland annat: "Religionen har alltid politiska förtecken här."
    Religion med politiska förtecken, politik med religiösa förtecken - vi har vant oss vid att allt mer i nyheternas rapportering om våld och konflikter sammankopplas med religion.
    Som religiös människa i ett från våldsamma konflikter befriat land är det lätt att slå ifrån sig: "Det handlar inte om religion - det är bara politik!" eller: "Det är inte religiösa konflikter, det är etniska eller ekonomiska."
    Även om det naturligtvis kan vara en sann del i en förklaringsmodell, så kan man fundera över att samma människor som vanligtvis pratar om vikten av att tron genomsyrar hela livet, i detta läge plötsligt vill göra religionen till något skilt från det övriga livet.

"DEN VANSINNIGA RELIGIONEN gör sig påmind nästan dagligen. Pedofilskandaler och terrorattacker fyller tidningens utlandssidor och här hemma dryftas Knutby-dramat på kafferasterna", skriver Elisabeth Hjorth när hon recen-serar Charles Kimballs bok När religionen blir ond. Hon konstaterar att det blir allt svårare att slingra sig undan frågan: Är det möjligen själva religionen som är felet?
    Kimball, som själv är baptistpastor, menar att vi måste våga erkänna att det faktiskt ibland är religionen som är felet. Men: den kan också vara lösningen. Han menar att "de religiösa traditionerna och individer med personligt ansvar ömsesidigt påverkar varandra, både när det gäller positiv och negativ religionsutövning".
    Som religiösa individer med personligt ansvar glömmer vi dock ibland att vi inte bara har ansvar inför Gud och oss själva, utan också inför andra människor.

FÖRFATTAREN OCH TECKNAREN Joakim Pirinen säger i ett samtal med Petter Karlsson om en av sina seriefigurer: "Socker-Conny är en hädare, det är sant. Men jag tror ju att Gud älskar sina hädare. Kärlek och hat ligger alltid närmare varandra än kärlek och likgiltighet."
    Vad är det nu det står i Bibeln? Varm eller kall, inte ljummen! Varm är förstås bäst, men bättre kall än ljummen.
    I all ledarskapslitteratur står det att en bra ledare inte ska omge sig bara med ja-sägare. Så varför skulle Gud vilja det? Sund religion innehåller inte bara självkritik utan också en kritisk granskning av religionens källor och dogmer.
    Charles Kimball citerar i sin bok Buddhas tal på dödsbädden:
    "Godta inte okritiskt det som når dig via hörsägen, godta inte vad traditionen lär, godta inte en utsaga bara för att den står i en bok, inte heller för att den stämmer överens med din egen tro, eller med vad din lärare säger…Ni måste vara era egna lyktor."

DEN KRISTNA TRON SÄGER att det är möjligt att ha en personlig och kärleksfull relation med Gud. En fungerande relation är alltid ömsesidig. Då ingår motstånd, ifrågasättande och tvekan likaväl som medhåll och förståelse.
    Och kärleken, ja den övervinner som bekant allt.
    När Jayne Svenungsson skriver om Guds återkomst inom den postmoderna filosofin tycker hon sig bland annat se en ny strävan att låta Gud bli hörd på Guds villkor: "Men hur är detta möjligt? Kanske genom att inte vara alltför snabb med att pådyvla Gud våra definitioner och bestämningar. Genom att lyssna innan vi talar, genom att bli genomlysta innan vi tänder vår teologiska söklampa."
    Lyssna innan vi talar. En bra regel oavsett om det handlar om relationen till Gud eller till människor.